Life in England

Äntligen är julgranen och pyntet framme. Älskar julen och allt som hör till!

Idag var vi bjudna på lunch hemma hos Steves mamma och pappa. Helt underbar roast blev det :) sen pyntade vi julgranen där också. Myyyyys! En helt perfekt första advent.

Har precis slagit in lite julklappar och skrivit julkort. Nu ska jag mysa ner i soffan med godingen lite.

Nu är det inte långt kvar tills vi ska åka till Sälen! Längtar sönder efter att få fira jul med underbara familjen :)

Hoppas att ni alla se haft en mysig första advent.

Nu är stugan till Kläppen bokad över jul! En vecka med underbara familj och Steve och massa SNÖ! Har inte sett riktig snö på flera år! Lite tokigt att längta efter snö mitt i sommaren men det kommer bli så mysigt att fira jul där! Saknar alla så jag blir inte riktigt klok.

Undrar hur länge man ska stanna kvar i Englandet? Känner mig självisk som stannat kvar så länge. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för jag tycker synd om alla som inte får träffa mig så ofta. Näää inte riktigt, jag tycker synd om mig som inte får träffa alla mina underbara så ofta som jag skulle vilja. (Men vems fel är det? Jo det ska jag tala om, för det är mitt egna.

Jag saknar gamla impulsiva Rebecca, ja men vart tog hon vägen? Ja har inte den blekaste aning. Hoppas på att hitta henne på vägen någonstans. Men vilken väg?

Hjälp

Paniken som uppstår när vi inte kan hitta Steves pass är inte rolig. Igår när han kom hem från jobbet skulle vi checka in online men vi hittade inte hans pass och vi letade överallt! Och allt var såklart mitt fel "det ligger alltid på högtalaren, varför ska du alltid flytta på saker??" efter en lång stunds letande kom jag på att han gömde bådas pass när vi skulle till Skottland (för att det var en överraskning) och hittade det i sovrummet. Där fick han! Var då inte mitt fel trots allt ;) så då sa jag med ett stort leende "vad har du att säga till mig?"

Imorgon flyger vi till pappa! Ska bli så kul att få träffa alla på familjefesten!

Panik. Pratade nyss med min älskade vän Mathilda. Pratade gamla minnen som tokiga, busiga och hemska ungdomar vi var. Har så fruktansvärt mycket underbara minnen i mitt liv. Men när vi pratar om gamla minnen så vill jag bara stanna tiden, åka tillbaka och uppleva allt igen! Mest för att jag vill vara nära mina vänner och familj som jag saknar något fruktansvärt mycket. Tiden gick allt för fort, vad hände? Nyss tog jag studenten och skulle bara åka över till England i 3 månader. Nu, 30 månader senare är jag fortfarande kvar. Hur länge kommer jag var kvar? Vad händer sen? Den tanken skrämmer mig ibland. Jag försöker att inte tänka på det så mycket, men ibland går det inte att undgå när man saknar så mycket att det gör ont. Men får också tänka så här att även om jag skulle flytta hem så kommer det aldrig vara som förr eftersom att alla bor på olika ställen, alla har olika jobb och jobbar olika tider, det kommer aldrig bli som förr. Alla har sitt liv nu. Skulle bara vilja ta ledigt i en månad och åka runt i Sverige och hälsa på alla!
(inte alla I sverige kanske för jag känner inte alla så det skulle vara lite tokigt plus att det skulle nog ta lite mer än en månad)

NI ÄR SAKNADE!!!!!

Det värsta jag vet är att vara sjuk, man känner sig så ynklig! Jag ligger här i soffan med mössa, halsduk, duntofflor och filt över mig men ändå fryser jag! Det är ju löjligt. Men som tur var har disney filmerna jag beställt kommit, så jag har kollat på Trassel och nu kollar jag på Micke och Molle. Perfekta filmer att kolla på när man är sjuk.

Imorgon är min sist dag på Mad Play, känns lite tråkigt. Kommer sakna alla så mycket! Men sånt är livet. Ser fram emot mitt nya jobb som börjar på måndag. Hoppas verkligen att jag är frisk tills dess!

Hoppas ni mår bra!