Life in England

Jag sitter här som ett frågetecken, jag har så många frågor jag vill ställa dig men som jag aldrig vågat. Som jag så många gånger föreställt mig fråga dig i mitt huvud, men aldrig vågat. Ibland kan jag känna sån ilska och hat inom mig men samtidigt känna en saknad. Men vad jag saknar vet jag inte, för man kan inte sakna något man aldrig riktigt haft. Jag vet inte varför jag fortsätter hoppas, eller på vad. Jag borde ha gett upp för länge sedan. 

Jag önskar att jag en gång ska få svar på alla frågor.