Believe
Jag tror mer på mig själv nu än vad jag gjorde förr. Kanske är det för att jag växt mer som person sen jag åkte hit och har fått klara mig mer själv än vad jag brukar. Jag har idag vart utan min familj och mina vänner i tre månader och jag saknar dem mer än någonsin! Men jag vet ju att de finns där hemma när jag kommer hem.
Det jag egentligen vill skriva om är inte det utan något jag inte nämnt här på bloggen förut. Jag vill skriva om dig som gjorde mig så kär.. Alla dagar med dig var som den finaste dans på rosor utan felsteg. Den enda jag såg var dig och allt som var runt omkring suddades ut. Din närhet gav mig en känsla så underbar. Och det är oftast så som kärlek känns och kan beskrivas. Men det är ju inte alla sagoliknande berättelser som slutar med "lyckliga i alla sina dagar" utan ibland slutar det också med ett krossat hjärta.. Och det var just så vår lilla saga slutade. Så det var ju egentligen kanske inget unikt med just oss.
Men nu menar jag verkligen inte att jag kommer aldrig mer få känna kärlek igen? Det vet jag att jag kommer göra. Herregud, det är ju nu livet börjar. Vad kan vara bättre än att precis ha tagit studenten och vara fri? Fri från precis allting.
Dagar, veckor och månader har gått och jag måste säga att det har vart underbara dagar med mycket glädje och harmoni. Det har nog vart bland den meningsfullaste tiden i mitt 19-åriga liv. Och jag skojar inte när jag säger att jag lär mig något nytt varje dag. Tro mig, min moster är vis, haha. Men som sagt så tror jag mer på mig själv nu men det kommer krävas mycket för att jag ska tillåta mig själv att känna de känslorna igen.
That's all for tonight!
Det jag egentligen vill skriva om är inte det utan något jag inte nämnt här på bloggen förut. Jag vill skriva om dig som gjorde mig så kär.. Alla dagar med dig var som den finaste dans på rosor utan felsteg. Den enda jag såg var dig och allt som var runt omkring suddades ut. Din närhet gav mig en känsla så underbar. Och det är oftast så som kärlek känns och kan beskrivas. Men det är ju inte alla sagoliknande berättelser som slutar med "lyckliga i alla sina dagar" utan ibland slutar det också med ett krossat hjärta.. Och det var just så vår lilla saga slutade. Så det var ju egentligen kanske inget unikt med just oss.
Men nu menar jag verkligen inte att jag kommer aldrig mer få känna kärlek igen? Det vet jag att jag kommer göra. Herregud, det är ju nu livet börjar. Vad kan vara bättre än att precis ha tagit studenten och vara fri? Fri från precis allting.
Dagar, veckor och månader har gått och jag måste säga att det har vart underbara dagar med mycket glädje och harmoni. Det har nog vart bland den meningsfullaste tiden i mitt 19-åriga liv. Och jag skojar inte när jag säger att jag lär mig något nytt varje dag. Tro mig, min moster är vis, haha. Men som sagt så tror jag mer på mig själv nu men det kommer krävas mycket för att jag ska tillåta mig själv att känna de känslorna igen.
That's all for tonight!
Kommentarer
Trackback
